unforgettablefanfic

Medans vi gick pratade vi om massor av saker. Kevin och Frankie frågade hur Sverige var och jag frågade hur det var att vara känd. Vi pratade om allt möjligt kan man nog säga. När vi kom fram till deras hus blev jag alldeles tyst. Det var det finaste huset jag någonsin sätt. Det var stort, trädgården var väl skött, dom hade pool och grus gången fram till deras dörr var perfekt.
”Oh my god!” sa jag.
”Is it to much?” Frågade Kevin.
”No, it’s beautiful! Do you live here?”
”Yes. Let’s go inside”
”Hold my hand if I would faint” sa jag och blinkade. Han började skratta
”Sure” Han tog min hand och Frankie öppnade dörren. Det var lika fint inomhus som utomhus. Inredningen var enkel men ändå väldigt elegant.
”It’s really beautiful” sa jag och log.
“Do you think you will faint? Or can I drop your hand?”
Jag började skratta.
”You can drop it” Han släppte handen och tog av sig sina skor och gick in i köket. Jag gjorde samma sak och följde efter honom.
”Is it nobody home?” Frågade jag Kevin.
”I don’t now. We can look” Vi gick upp för trappan och in i ett rum där det satt en kille - som jag antog var antingen Joe eller Nick - som kollade på tv.
”Hey Joe, where is Nick?”
”He’s in his room” Han kollade upp och kollade på mig.
”And you are?”
”I’m Emelie”
”But call her Emmi” Fyllde Kevin i.
”Hey Emmi” Han log.
”She helped me look for Frankie, when I lost him in the park”
”Okay, did you find him?”
”Yes, I did” svarade jag och log. Dörren till ett rum öppnades och ut kom det en kille med en gitarr i handen. Han var den sötaste jag någonsin hade sett. Han hade brunt lockigt hår och bruna ögon. Ögon som man kunde drunkna i. Jag kunde inte slita blicken från honom. Det blev alldeles tyst och det kändes som tiden hade stannat men plötsligt bröts tystnade.
”Nick, this is Emelie. And Emelie this is Nick” Sa Kevin
”Hello, Emelie”
”Please call me Emmi” Sa jag och kollade på honom.
”Okay” svarade han och log.
Frankie kom upp springandes för trappan.
”Emmi, can we play Guitar Hero now?”
”Sure, I’m gonna win!” Sa jag medans jag tog gitarren som Frankie gav mig.
”No you won’t”
Kevin och Nick satte sig i soffan bredvid Joe.
Frankie och jag körde väldigt lika, men det slutade med att Frankie vann över mig.
”I told you I would win!”
”Emmi, I wanna play Guitar Hero with you” Sa Nick och ställde sig upp tog Frankies gitarr. Jag kollade på honom och han log mot mig. Jag kände hur jag blev röd i ansiktet så jag kollade snabbt bort och så började vi köra. Jag förlorade även denna gång.
”This isn’t funny!” Sa jag. Alla började skratta.
”Now I also wanna play” Sa Joe och ställde sig upp. Nick ställde sig bredvid mig
”I don’t wanna lose any more” Sa jag till Nick. lite tyst
”Your not gonna lose this time” viskade han i mitt öra. Jag och Nick började skratta.
”What’s so funny?” Joe kollade på oss.
”Nothing!” Sa vi i kör. Vi kollade på varandra. Nick blinkade till mig. Jag och Joe började köra och tio minuter senare hade vi kört klart.
”Yes!! I won!”
”Joe, how could you lose?” Frågade Frankie.
”she cheated” Sa han och pekade på mig.
”Joe, I didn’t!” Sa jag.
”Yes, you did”
”Joe, stop it!” Sa Nick
”Nick, are you going to protect her?”
”Joe, stop being such a jerk!” Ropade Kevin från soffan.
”Okay, all of you can stop. I don’t care if he says that I cheated. Because I didn’t so” sa jag.
”Yes, you did!” Han lipade åt mig.
”JOOE!” skrek jag och lipade tillbaka.
”Hello, I’m home!" ropade någon från nedervåningen.
”Hello, mum!” Ropade Frankie. Hon kom upp för trappan och hon kom in i vardagsrummet.
”Mum, this is Emmi Kevins friend” Sa Nick och pekade på mig.
”The-girl-who’s-cheating” Sa Joe. Jag kollade på honom och han flinade. Jag skakade på huvudet och sträckte fram handen för att hälsa på Mrs Jonas.
”Hello, Mrs Jonas. Nice to meet you”
”Hello. And please call me Denise” hon log. Jag kollade på klockan och såg att den var väldigt mycket.
”Kevin, I think I need to go” sa jag.
”Yeah, I can drive you home” sa han och ställde sig upp.
”Okay, thank you”
”It’s the least I can do” Han log.
”Bye everybody!” Jag gick ner för trappan tillsammans med Kevin och Frankie.
”Emmi, can we play Guitar Hero agian sometimes?”
”Of cores we can!”
”Good, and bye” Han kramade om mig och sprang upp för trappan. Jag och Kevin gick ut till bilen och så körde vi iväg. Jag förklarade vägen och det visade sig att vi bodde väldigt nära varandra.
”Thank you for helping me today” Sa Kevin när vi hade stannat framför mitt hus.
”Oh, your welcome” svarade jag och log.
”Maybe we can do something tomorrow?”
”Yeah”
”Here is my number. I hade very fun today” Han gav mig en lapp.
”Thank you. Me too, except when Joe called me the-girl-who’s-cheating” Jag och Kevin började skratta.
”Don’t care about that”
”No, I won’t” Jag öppnade bildörren och klev ur och stängde dörren. Jag vinkade och han körde iväg. Jag tog fram min mobil och skickade iväg ett sms till Kevin.
” Here’s my number xoxo Emmi.”


Note:
Chapter 4 är här!!
på tisdag åker jag iväg till sälen där jag ska fira jul! så jag vet inte
om jag kommer hinna lägga ut en till del innan det. men annars kommer nästa del nästa år ;)
xoxo
tora

Nästa dag vaknade jag av att jag hörde massa snack där nerifrån. Jag satte mig upp och öppnade min resväska. Jag tog fram ett par shorts och en T-shirt och gick till badrummet som låg två rum ifrån mitt. Jag hoppade snabbt in i duschen och sen satte jag på mig kläderna och gick ner till köket.
”Stop it Julia, good morning Emmi!” sa Kate.
”But mum!” Sa Julia och suckade.
”Enough!”
”Good morning, Kate and Julia” sa jag och kom in i köket.
”Aah!” Julia knuffade till mig lite och gick upp till sitt rum.
”Where is dad?” frågade jag.
”His working” svarade kate.
”Okay”
”Can you make breakfast by yourself? I must talk with Julia”
”Yeah sure” Jag log mot henne. Och hon lämnade rummet. Jag tog fram en skål och hällde lite mjölk och flingor i den. Sen gick jag ut och satte mig på altanen. Solen sken och det var varmt. Här skulle jag kunna sitta hela dagen, tänkte jag. Kate kom ut på altanen.
”I, Julia and Sara is going to the store. would you like to come?” frågade hon
”No, I think I’m just gonna take it easy today” svarade jag och log.
”Okay, I left my number and the keys in the kitchen”
”Good”
”Bye” Hon gick in igen och några minuter senare hörde jag bilen köra iväg.
När jag hade ätit upp gick jag in och stoppade ner skålen i diskmaskinen sen gick jag in på mitt rum och bytte om till bikini och tog min bok. Sen gick jag ut igen. Efter att ha legat där i ungefär en halvtimme kände jag hur det började svida på ryggen. Jag kom på att jag inte smörjt in mig med solkräm.
”Helvete” sa jag tyst för mig själv. Jag slog igen boken och gick in igen. Inne i huset var det alldeles tyst. Det var nästan lite läskigt. Jag gick in på mitt rum och bytte om sen började packa upp min väska. Jag la in alla kläder i garderoben och ställde in några böcker som jag hade tagit med mig i bokhyllan. När jag var klar gick jag ner till köket och tog nyckeln som låg på bordet. Jag satte på mig mina ballerinaskor och gick ut. Jag låste dörren och gick fram till vägen och kollade åt vilket håll jag skulle gå. Det såg nästan likadant ut åt båda hållen men till slut bestämde jag mig för att gå åt höger. Jag gick förbi massor av fina hus med stora tomter. När jag hade gått ett tag kom jag fram till en park. Det var rätt mycket folk i parken. I utkanten av parken stod det en kille som jag stannade blicken på. Han verkade leta efter något. Jag skulle precis fortsätta gå när han började gå mot mig.
”Hey, you!” ropade han.
Han vinkade åt mig. När han kom fram till mig såg jag att han verkade väldigt orolig. Han var också riktigt snygg.
”Have you seen my brother, with brown curly hair. Rather short” frågade han oroligt.
”No I haven’t” svarade jag.
”I must find him” Han kollade runt sig.
”I can help you look for him, if you want to” sa jag.
”oh thank you!” sa han och log.
”what is his name?”
”Frankie Jonas”
”Okay, and your name?”
”Kevin, and you?”
”Emelie, but please call me Emmi”
”Okay Emmi, now we need to find him!”
”Yes!”
Vi gick mot parken där vi delade på oss. Jag gick åt höger medans Kevin gick åt vänster. Jag ropade flera gånger och kollade bakom och i alla saker. När jag hade kollat över allt i parken kollade jag runt om mig och såg ett träd i utkanten av parken. Jag gick snabbt dit och såg en liten kille sitta i trädet.
”Hello, are you Frankie?” Frågade jag försiktigt.
”Yes, who are you?” svarade han och kollade på mig.
”I’m Emmi, and your brother is looking for you he’s really worried”
”He is?”
”Yes, so come with me”
Han hoppade ner från trädet och vi började gå mot parken. Han kollade på mig och log.
”Do you know Kevin?” Frågade han.
”No, but I helped him look for you” svarade jag.
”okay”
”Do you see Kevin?”
”Yes, over there” Han pekade bort mot gungorna. Jag vinkade åt Kevin som nu var på väg mot oss. När han kom fram till oss kramade han om mig.
”oh thanks you so so much Emmi!”
”your welcome!” Jag log mot honom.
Två tjejer kom fram med kameror och ett block och kollade på Kevin.
”Hey, we wonder if we can have your autograf. And maybe take a photo?” Sa ena tjejen försiktigt.
”Hello, yeah sure. Whats your name?” han tog pennan och blocket och skrev sitt namna.
”My name is Anna”
”And my name is Jenny” sa den andra tjejen som hade stått alldeles tyst.
”Here you go” sa han och lämnade fram blocket.
”Omg, thank you so much!”
”I can take the photo” sa jag helt plötsligt.
Alla vände som och kollade på mig.
”Thats a great idea” svarade Kevin.
”Have you and Danielle broke up?” sa Anna
”It’s that your new girlfriend?” Dom pekade på mig. Jag kollade på Kevin som började skratta.
”No, she helped me look for Frankie”
”It’s Frankie!” Dom två tjejerna kollade på varandra och log stort.
”Hey, Frankie!”
”Hello, Anna and Jenny” svarade han.
”You must be in the photo too”
”Okay” Han ställed sig bredvid Kevin och jag tog kortet.
”Thank you, and can you say hi from us to Joe and Nick?”
”Sure, but I have to go now”
”Bye” sa Anna och Jenny samtidigt och gick därifrån. Jag kollade på Kevin med stora ögon.
”What?”
”Are you famous? And who is Joe and Nick?” Han kollade på mig och började skratta.
”What? Are you that?” sa jag och kollade på honom.
”I’m Kevin Jonas. And Joe and Nick is my brothers”
”And?”
”Me and my brothers are the Jonas Brothers”
”okay” sa jag och log. Min telefon började ring och jag svarade snabbt.
”Hallå”
”Hej det är pappa, vart är du?”
”Jag är ute”
”Okej, jag är hemma nu så du vet”
”Okej, men jag är nog ute lite till. Hej då”
”Hej då” Jag la på och stoppade ner mobilen i fickan igen. Jag märkte att Kevin och Frankie stirrade på mig.

”I’m sorry, it was my dad” sa jag och la ner mobilen i fickan.
”Okay, I didn’t understand a word” sa Kevin.
”I speaked Swedish”
”Are you from Sweden?” Frågade Frankie som fortfarande stirrade på mig.
”Yeah, and I moved to LA yesterday”
”And that was why you didn’t know who we were” sa Kevin.
”But you guys have some fans in Sweden”
”We have?”
”Yeah, i think”
”Kevin, I want to go home” sa Frankie.
”Okay, come” Vi började gå ut mot vägen.
”Emmi, if you want you can come with me and Frankie” Sa Kevin coh log.
”Yes, it would be fun” Svarade jag och log mot honom.
”Can we play Guitar Hero?” Frågade Frankie och kollade på mig.
”sure” Svarade jag.

Note:
En ny del ute. och nu har hon träffat Kevin Jonas. undra vad som händer efter det här då.
ja det får ni reda på om någon dag typ.
men fortsätt kommentera och läsa!
xoxo
tora

Efter en lång resa ropade kaptenen ut att det var en halvtimme kvar innan vi var framme. Så jag slog numret till pappa och han svarade direkt.
”Hello, it’s Johan”
”Hej, vi landar om en halvtimme”
”Vad kul, då åker jag nu så ses vi snart” Han var på mycket bättre humör än va han var när jag pratade med honom sist.
”Ja det gör vi hej då”
Jag la på och satte på mig mina skor och min jacka. Jag stoppade ner min ipod i väskan. Utanför fönstret såg jag hur Los Angeles blev större och större.
Och efter några minuter stängdes motorerna av och vi var framme. Jag reste mig upp och började gå mot utgången. LA baby, here I come! Tänkte jag och log när jag gick av planet.

Jag följde pilarna som visade vägen till bagage uthämtningen. Det hade redan börjat komma några väskorn när jag kom fram. Jag ställde mig nära rullbandet och började vänta på att min väska skulle komma. Efter en stund såg jag min väska komma jag gick fram och tog den. När jag kom ut till parkeringen blev jag helt chockad. Det var så stort. Jag började leta efter pappa men jag såg honom inte någonstans. Jag tog upp min mobil och slog numret till pappa. Men precis när jag skulle ringa såg jag honom stå och vinka en bit bort. Men inte bara han utan två barn också! Dom såg ut att vara 5 och 14 år. Jag stod bara där och stirrade på dom.
”Emmi!” ropade pappa och började gå mot mig dom två barnen följde efter. När han kom fram sträckte han fram armarna och gav mig en stor kram.
”vad kul att se dig igen, och ännu roligare att du ska bo hos oss”
”mm, det ska bli kul” svarade jag och släppte ner min resväska.
”oh, I almost forgot, Sara and Julia this is Emelie and Emelie this is Sara and Julia” han pekade på dom två tjejerna som stod bredvid honom.
”hey, Sara and Julia” sa jag och försökte låta glad.
”hello, Emelie” sa Sara glatt.
”hey” sa Julia och kollade bort ”Johan can we go now?” Frågade hon och kollade på pappa.
”yes, come Emmi” Han tog min resväska och vi började gå mot bilen som stod parkerad en bit bort.
”Julia, is it okay if you sit in the bak with Sara?” frågade pappa Julia.
”do I have to?”
”yes, beacuase Emmi and I wants to  talk a little bit” Han slängde in min resväska i bagageluckan och Sara och Julia hoppade in i baksätet. Jag satte mig fram i bilen och kollade ut genom fönstret. Pappa startade bilen och körde iväg.
”så hur mår Lena och Sofie?” Sofie är min åtta åriga lillasyster.
”dom mår bra, Sofie längtade efter dig. Hon ville att vi skulle komma och hälsa på dom någon gång. Men det går väl inte nu när du har en helt ny familj som vi inte alls visste om” svarade jag surt. Jag tittade fortfarande ut genom fönstret.
”Åh, Emmi..” Jag avbröt honom.
”Vadå, glömde du bort att berätta det för oss? Vet mamma ens om det?”
”Jag vet att jag skulle berättat men jag var rädd att du inte skulle vilja komma och bo här då. Nej det gör hon inte”
”Och när hade du tänkt berätta för henne då?”
”Jag ska det snart, men Emmi det kan ju bli kul. Julia är bara ett år yngre än dig”
Jag kollade på honom och han log mot mig.
”Hon var ju inte alls bitchig” sa jag tyst så han inte skulle höra. Men han hörde.
”Emmi, snälla försök iallafall”
”Okej, jag gör väl det då”
”Bra” han bromsade in vid ett stort vit hus med en stor trädgård. Julia och Sara öppnade dörrarna och klev ur bilen och gick in i det stora vita huset.
”Är det där?” frågade jag förvånat.
”Ja, kom nu går vi in och hälsar på Kate”
Jag klev ur bilen och gick in i huset där jag möttes av en kram.
” Welcome home, Emelie!”
”Hey, Kate”
”How was the flight?”
”Good, but please call me Emmi” jag log mot henne och hon nickade.
”So Emmi, your room is upstairs. Julia can you show her?”
”okay” hon gick upp för trappan. Jag tog min resväska och följde efter.
”this is your room” sa hon och öppnade dörren.
”okay”
”yeah” hon gick ner för trappan och själv gick jag in i mitt rum och satt mig på sängen och satte händerna framför ansiktet. Hur ska det här gå, tänkte jag.

Note:
japp andra delen här!
hur tycker ni början är? vet att den kna vara lite lång tråkig men den blir väl bättre.
jag hoppas ni fortsätter ett läsa och kommentera. vet inte om det kommer en ny del i morgon.
kanske sent på kvällen. har mycket att göra nämligen.
xoxo
tora

Jag satte mig ner på min plats och kaptenen började prata sen startade flygplanet och började åka mot startbanan. Jag startade min ipod och satte på Battlefield  av Jordin Sparks, lutade mig bakåt och såg inte fram emot den långa resan.
______________________

Emmi Jonsson eller egentligen Emelie Nelly Jonsson, och jag är 17 år.
Alla kallar mig Emmi, alla utom mina lärare i skolan. Som nu är min förra skola,
eftersom jag ska flytta till andra sidan atlanten till min pappa. Lena min mamma och Johan min pappa skilde sig när jag var 5 år och min pappa flyttade då till USA – Los Angeles, för att vara exakt – och nu har jag bestämt mig för att bo hos honom. Men någon har visst glömt att berätta något för mig, så det blir inte riktigt som jag tänkt mig.
_______________________

Jag vaknade av att en flygvärdinna petade lite på mig. Jag tog ut ena hörluren och kollade på henne.
”Do you want a blanket?”
”No thanks”
Hon nickade och gick vidare. Jag tog av mig skorna och tog upp fötterna på sätet. Sverige hade redan blivit riktigt litet. Och jag tyckte att det skulle bli riktigt skönt att slippa Sverige. Precis när jag skulle försöka att somna om vibrerade det till i fickan. Jag tog upp mobilen och såg att jag hade fått ett sms från mamma där det stod att jag skulle ringa pappa när planet lyfte. Jag slog snabbt numret till pappa eftersom planet redan hade lyft. Det gick 5 signaler innan pappa svarade.
”Hello, It’s Johan” Jag blev glad när jag hörde pappas röst.
”Hej, det är Emmi, jag ville bara säga att planet har lyft nu!”
”Okej, då möter jag dig vid flygplatsen”
I bakgrunden hörde jag massor av skrik. Pappa verkade heller inte vara så glad.
”Oj, vad det låter i bakgrunden”
”Emmi, jag hör inte riktigt. Jag måste lägga på, ring när det är en halvtimme kvar”
”okej”
Det blev tyst på andra sidan och jag antog att han hade lagt på.
Undrar vad det var som hördes i bakgrunden, tänkte jag. Och undra varför han var så sur?
Jag stoppade hörlurarna i öronen och satte på Hurful av Erik Hassle. Och tittade ut genom fönstret och ville inte tänka på pappa mer.

Note:
Nu är den igång. kort del jag vet. men det kommer mer i morgon.
hoppas ni gillar den. kan vara lite tråkig i början.
Läs, Kommentera :)
xoxo
tora